onsdagen den 8:e juni 2011

mitt hjärta

jag lämnar tillbaka min dator till skolan imorgon. jag har min sista lektion och jag går även på balen. om en vecka tar jag studenten. nu är det mycket och det är så varmt och jag fick veta att jag är reserv på en folkhögskola idag och jag vet mest ingenting om vad som händer efter den 7 augusti när jag jobbat klart. det känns konstigt och spännande och bra. hejdå på ett tag.

fredagen den 27:e maj 2011

tisdagen den 17:e maj 2011

Våran vår.

Jag är ju ingen LIVE-bloggare om man säger så. Såhär en vecka i efterhand kanske jag glömt allt men Stockholm alltså: Älskar det. För mig är ju Stockholm ~exotiskt~ så ursäkta spektaklet. Men jag var iallafall med om varmaste dagen för alltid. Kändes som en annan värld, eller som jag kan tänka mig att det känns utomlands.

Jag och Klara åkte tåg och vi fick fina kupé-kamrater både på dit och hemvägen.
Efter att Klara åkt iväg till sin kanske-framtid gick jag omkring i ett nyvaket Stockholm och låtsades att jag var på väg till jobbet, eller skolan, eller hem och det slutade med att jag satte mig i kungsträdgården under körsbärsträden och väntade tills affärerna skulle öppna.

Det var alltså UTOMJORDISKT varmt denna dag, eller så hade jag bara klätt mig fel. Var tillochmed tvungen att köra ett klädbyte mitt i dagen annars hade jag nog inte överlevt. Hade mitt temporära hem i ett värdeskåp på centralen (som jag förövrigt var tvungen att betala två ggr pga mitt klädbyte eftersom där gäller tydligen också utgång=hemgång och som inte är att rekommendera om man är helt ensam och inte vill klä av sig i folkvimlet.)

Gick omkring och dog nästan av stressen, värmen, ensamheten så jag köpte ett tunnelbanekort och åkte till söder och satte mig i en park och åt lunch *pretto* och var där och bara gick omkring resten av dagen. Tills jag möter upp Klara på medborgarplatsen och vi bara också fortsätter att promenera. Vi äter två middagar på rad i olika stadsdelar och när vi är trötta på att gå tänkte vi åka tunnelbana tills vi inte orkade längre och bara kliva av någon hemlig stans men vi tröttnade på det också ganska snabbt och klev av efter tre stationer söderut och åkte tillbaka till gamla stan och satt vid vattnet och bara tittade på världen. Och alla människor!

Sen var det dags att åka hem och tåget blev till slut 5 timmar försenat och hela dagen efteråt blev förstörd men det gör inte så mycket i efterhand för det var en mycket fin och välbehövlig dag.

Över till ~real life~. Den s.k helvetesveckan kickades igång igår! Startade med jobb, repkväll, fortsatte idag med samhällsseminarium och fortsätter imorgon med operation kulturfestival på kvällen, sedan konsert i caffan på torsdagkväll och på kulturnatta på lördag. Är så inihelvetes nervös. Men alltså, jag gör det bara. Det blir bra. Måste våga utmaningar. Annars går det ju inte. Livet går ju inte framåt om man inte får vara rädd ibland.

tisdagen den 10:e maj 2011

jag skulle dö för dig

jävla jag. jag fick feeling och drack mjölk till middagen vilket jag inte borde gjort för nu sitter jag med så överjävligt ont i magen att jag vill grina. jag som endast har "läkarkunskaper" inom "äldrevård" sätter diagnosen laktosintolerans på mig!! nu!! själv!! hatar mig själv för att jag är så lat och inte gjort något åt detta tidigare och gått till doktorn. ahhhhhhhhhhhh klara. du vet. 9 timmar i en kupé med mig nu. mmmmm. nej, men borde inte vara någon fara. jag andas djupt och tar en alvedon och hoppas på det bästa.

MEN DU ÄR JU KÄR I MIG

hade roligaste dygnet på flera år känns det som i fredags/lördags! skrattade oavbrutet ungefär. var med flisan och irma som är världens knäppaste och varmaste och roligaste. vi förfestade och five-festade och promenerade och fredagskvällen slutade i en replokal där vi kände oss så missanpassade så vi gick hem till flisan och fnissade och kokade makaroner och försökte se en film men som slutade med att jag blev åksjuk och vi somnade i hennes soffa. så mycket detaljer som förtäljer historien, men så lite tid. internskämt är ju heller aldrig lika kul om man förklarar dem, som skämt ungefär. tappar meningen liksom. lördagen vaknade vi jättetidigt så vi köpte mat och satte oss i sf-parken, förlyttade oss efter några timmar och gick en runda på stan innan vi satte oss på bc och drack kaffe. när vi kände oss klara där gick vi och handlade och lagade middag hos flisan och såg filmen som vi somnade ifrån natten innan,sen kom resten av gänget och gjorde oss sällskap. kvällen slutade med öl och chips på rikards baksida med utsikt över ök. hehe, vad lame det känns att räkna upp händelser såhär i efterhand när, när det skedde kändes så episkt. från ett episkt till ett annat, ikväll går min och klaras 24-timmars resa av stapeln! längtar så mycket och det känns så overkligt för jag åker ju aldrig på impulsiva resor. nu måste jag sova ett tag innan mina ögon fastnar i kors. hälsar stockholm från umeå!

onsdagen den 4:e maj 2011

whistle along if you're not immortal

Under de senaste timmarna har det hänt så mycket. Min lillebror fyller 13 idag så jag har ätit jordgubbstårta och druckit kaffe men det är en annan historia. På hålet idag blev det boktema och jag var på biblioteket, tryckeriet och bokhandlare under loppet av 1 timme.

Jag gick och kollade till min egna bok på morgonen och hur det gick med den. Kom tillbaka på eftermiddagen och hämtade dem. Blev så överraskad för jag hade beställt fem men fick tio på köpet! Var så glad, så glad och ville bara klappa på den när vi kom ut ifrån tryckeriet. Gick omkring på stan med bokhögen och ville aldrig släppa den. Det är klart! Den är klar! Och så fin. En knäpp grej: När jag låg och funderade häromkvällen när jag skulle sova så slog det mig: jag har inte skrivit någonstans i hela boken vem författaren är. Fick lite panik. Känns komiskt och tragiskt på samma gång. Här har jag skrivit i rapporten om hur jag ska stå för mina ord, och så GLÖMMER jag att skriva mitt namn. Får signera dem lite snitsigt helt enkelt istället.
En annan sak, jag trodde det skulle bli enkelt och lämna ifrån sig den, jag trodde jag skulle vilja att alla läste den men det känns inte lika lätt längre. Det är ungefär mina känslor de senaste tre åren samlade på ca. 103 sidor (glömde sidnumrering också i inlämningshetsen men det är ju inte hela världen). Det är jobbigt men också något jag måste. Men hur förklarar man för någon man borde känna mest av allt men inte gör det att man känner såhär som den inte vet ett dugg om?

Jag fick även idag mitt schema för sommaren. 95 % från den 20 juni till den 7 augusti. Sen ska jag göra något riktigt roligt för pengarna arbetet ger.

Den tredje och kanske knäppaste (knäpp pga av att jag nästan aldrig är allvarligt impulsiv) saken är att om ca. när som helst kommer jag och klara boka en tågbiljett till stockholm! på tisdag! klara ska titta på skola och jag ska titta på staden. Nä, men jag ska väl titta på kläder, skivor, skor, böcker, människor och dricka lite kaffe kanske. Två tågnätter och tidiga mornar tillsammans med klara och en ensam dag i en storstad känner jag är precis vad jag behöver nu.

måndagen den 2:e maj 2011

röda dagar året om

Trots att jag och Umeå inte alltid kommer överens till exempel som när det regnar och det är motvind över slätten och man cyklar hem. När snön är svart av avgaser från E4:an och det är slaskigt överallt på vårvintern. När det är kolsvart klockan 16 och man fryser fingrarna av sig i väntan på bussen under vintern. Det finns dock dagar då man för inget i världen önskar att någon annan stad var ens hem. När det är rosa himmel och man cyklar hem på morgonen. När man sitter helt ensam på apberget klockan 4 på morgonen och det enda man hör är nyvakna fåglar. När man sitter och dricker kaffe på bc. När man ligger i sf-parken och gör ingenting med de man tycker om.

När det är första maj. Det var inte för haglet och regnet och kylan jag hade gåshud. Älskar älskar älskar att Umeå för alltid kommer att vara rött. Med hundratals knutna nävar i luften glömmer man aldrig kampen.